4. Tempoväxling
2008-02-05 i NOK Miners / Teknik & Träning
Prenumerera på nyheter
Du prenumererar nu på nyheter från Norbergs OK.
Vi har skickat ett bekräftelsemail till .
Prenumerera via:
RSS
Att man springer fortare än man klarar av att orientera är väldigt vanligt bland många orienterare, och många bommar beror på just detta. Många gånger har jag hört orienterare som säger att om de är i för bra löpform då stämmer inte orienteringen. Vad kan det bero på? Det är inte svårt att lista ut, de springer helt enkelt för fort och de hinner inte med att orientera.
Springer man på en stig kan man hålla ett mycket högt tempo och likaså i terrängen om det finns tydliga referenser och saker att läsa på. Däremot måste man för att hinna med orienteringen hålla ett mycket lägre tempo om det är väldigt detaljrikt eller sista biten in mot kontrollen. Konsten är då att veta när man kan springa fort och när man måste slå av lite på farten. Enkelt uttryckt, det gäller att anpassa farten efter orienteringen.
För att förenkla det hela kan man införa begreppen grönt, gult och rött ljus. Grönt betyder att det är enkel orientering och man kan springa väldigt fort. Gult att man inte ska springa max och rött betyder att man måste finorientera på allt. Man delar då in varje sträcka i de olika farterna. Utgången och hela sträckan är grönt eller gult ljus och från sista säkra gäller gult eller rött ljus. Använder man tankesättet med en trafiksignals färger blir det tydligt när man ska sakta ner på farten. Det är ett enkelt sett att bli påmind under banan, dels för när det är dags att dra på och dels när det är dags att ta det lite lugnare in mot kontrollerna. Enkelt kan man säga att vid sista säkra gäller gult eller rött ljus.
Målsättning 4 - Jag ska läsa alla sträckor bakifrån och utse en sista säkra på varje kontroll. Vid alla sista säkra ska jag oavsett om jag tror mig har stenkoll på läget ta ett extra kartstopp för att planera kontrolltagningen i detalj och får att lugna ner tempot.